Fastställandet av faderskap är en viktig rättslig process, särskilt när det råder tveksamhet om vem den biologiska fadern till ett barn är. Enligt holländsk lagstiftning är faderskap både en fråga om rättsliga rättigheter och skyldigheter. Detta gäller både för gifta par och ogifta föräldrar. Faderskapet fastställs inte automatiskt vid äktenskap eller registrerat partnerskap, utan kan också fastställas av domstol när det finns osäkerhet eller tvist om den biologiska fadern. Å andra sidan kan faderskapet också ifrågasättas, särskilt i de fall då den juridiska fadern inte är den biologiska fadern. Denna process kan ha långtgående konsekvenser för de involverade parterna, särskilt när det gäller umgängesrätt, underhåll och vårdnad. Denna sektion behandlar de rättsliga förfarandena och konsekvenserna som är förknippade med fastställande, erkännande, ifrågasättande och avslag av faderskap. Detta är avgörande för att bestämma de rättigheter och skyldigheter som följer med relationen mellan förälder och barn.
1. Fastställande av faderskap
I Nederländerna uppstår rättsligt faderskap automatiskt när ett barn föds inom ett äktenskap eller registrerat partnerskap. Detta innebär att den gifte eller registrerade partnern till barnets mor automatiskt blir den juridiska fadern, med alla tillhörande rättigheter och skyldigheter. Det är inte nödvändigt att den gifte eller registrerade partnern också är den biologiska fadern. Om det dock finns tveksamheter om vem som är den biologiska fadern kan domstolen besluta att fastställa faderskapet. Detta kan begäras av modern eller barnet, ofta med stöd av ett DNA-test. Begäran kan göras av modern inom fem år efter barnets födelse eller fem år efter att hon fått kännedom om faderns identitet och adress. Om modern inte gör en begäran inom denna tidsperiod kan barnet själv begära fastställande av faderskapet när det är 16 år. Det är viktigt att förstå att fastställandet av faderskapet gäller retroaktivt, vilket innebär att faderskapet träder i kraft på barnets födelsedag. Denna retroaktiva verkan påverkar inte bara den rättsliga relationen mellan far och barn utan även aspekter som underhåll, där fadern kan bli skyldig att försörja barnet från födseln.
2. Erkännande av faderskap
Om föräldrarna inte är gifta eller har ett registrerat partnerskap kan den biologiska fadern erkänna barnet. Denna process innebär att mannen officiellt erkänns som den juridiska fadern till barnet, vilket har viktiga rättsliga konsekvenser. En man som erkänner ett barn behöver inte nödvändigtvis vara den biologiska fadern; han kan erkänna ett barn som inte är hans. Detta sker exempelvis ofta i fall där den biologiska fadern inte vill erkänna barnet eller inte är tillgänglig, och modern har en ny partner som vill ta ansvar för barnet. Erkännandet kan ske innan, under eller efter födelsen. Erkännandet gäller dock inte retroaktivt till barnets födelsedag om det sker senare. Det är viktigt att modern ger sitt samtycke till erkännandet, eftersom mannen utan hennes samtycke inte kan erkänna barnet. I fall där modern inte är villig att ge sitt samtycke kan mannen begära att domstolen ersätter hennes samtycke till erkännandet. Erkännandet får viktiga rättsliga konsekvenser, såsom faderns rätt till umgänge med barnet, skyldigheten att betala underhåll och, om erkännandet sker efter den 1 januari 2023, även gemensam vårdnad om barnet. Före 2023 var erkännandet inte automatiskt kopplat till vårdnad, och en separat begäran om vårdnad behövde göras.
3. Ifrågasättande av erkännande
Även om erkännande ofta är ett viktigt steg i den juridiska förälderskapet för ett barn, kan det också ifrågasättas. Detta kan ske när det visar sig att den erkände fadern inte är den biologiska fadern. Exempelvis om mannen trott att han är far men senare får reda på att han inte är det. Det kan också vara fallet där modern tvingades att tillåta erkännandet. Ifrågasättandet av erkännandet kan begäras av den erkände fadern, modern eller barnet. Lagen fastställer dock tydliga tidsfrister för när erkännandet kan ifrågasättas. Den erkände fadern eller modern kan endast begära ifrågasättande inom ett år efter att ha upptäckt att den erkände fadern inte är den biologiska fadern. Barnet har en längre tidsfrist, nämligen tre år efter det att barnet blev medvetet om att den erkände fadern inte var den biologiska fadern. Om barnet är omyndigt kan begäran om ifrågasättande göras fram till två år efter att barnet blivit myndigt (till och med 20 år). Detta betonar hur viktigt det är att noggrant granska erkännandet, eftersom konsekvenserna av ett felaktigt erkännande, såsom rättslig osäkerhet eller felaktigt fastställda underhåll, kan ha långtgående konsekvenser för barnet och de involverade parterna.
4. Avslag på faderskap
I fall där faderskapet till ett barn automatiskt fastställs på grund av äktenskap eller registrerat partnerskap kan faderskapet avvisas om det visar sig att den juridiska fadern inte är den biologiska fadern. Detta kan vara särskilt relevant i situationer där mannen exempelvis inte var medveten om moderns graviditet eller om barnet inte är hans. Lagen ger möjlighet att faderskapet kan avvisas av den juridiska fadern, modern eller barnet själv, beroende på när avvisningen sker. Fadern kan inte avvisa faderskapet om han visste att modern var gravid med en annan man innan äktenskapet eller det registrerade partnerskapet, eller om han samtyckte till befruktningen av barnet. Detta kan exempelvis vara fallet vid konstgjord befruktning eller om mannen visste att kvinnan skulle bli gravid med en annan. Vid bedrägeri, som när modern vilseledde mannen att tro att barnet var hans, kan faderskapet avvisas. Processen för att avvisa faderskapet måste inledas inom ett år efter att ha upptäckt att fadern sannolikt inte är den biologiska fadern. Dessutom kan barnet lämna in en begäran om att avvisa faderskapet inom tre år efter att barnet blivit medvetet om situationen. Om barnet är omyndigt kan begäran även göras upp till två år efter att barnet blivit myndigt. Möjligheten att avvisa faderskapet ger en rättslig lösning i fall där den juridiska fadern inte är den biologiska fadern och hjälper till att reda upp den juridiska situationen för barnet och de involverade parterna.
Denna omfattande process för fastställande, erkännande, ifrågasättande och avslag på faderskap utgör grunden för den rättsliga relationen mellan ett barn och dess far. Konsekvenserna är långtgående, från underhåll till vårdnad och arv. Det är därför mycket viktigt att alla involverade parter är väl informerade om sina rättigheter och skyldigheter inom denna komplexa rättsliga ram och vidtar lämpliga åtgärder för att skydda eller klargöra sin position.
