Gränsområdet mellan offentlig och privat rätt inom den holländska miljö- och planeringspraxisen omfattar alla situationer där offentlig myndighetsutövning – såsom tillståndsgivning, rättshandläggning, expropriation eller offentligt-privata partnerskap – är direkt kopplad till privat rättslig verksamhet som kontrakter, skadeståndsansvar och egendom. Exempel på detta inkluderar offentlig-privata partnerskap (PPP) för storskalig infrastruktur, kontrakt för avfallshantering, förhandsavtal för stadsförnyelse eller skadeståndsanspråk baserade på olagliga offentliga handlingar (artikel 6:162 i den holländska civillagen). I detta komplexa område finns flera interaktioner: en privat rättslig kontraktsförpliktelse kan inte fullföljas utan ett offentligt tillstånd, medan offentliga beslut ibland kan skapa civilrättsliga ansvar. När problem uppstår med ekonomisk misskötsel, bedrägeri, mutor, penningtvätt, korruption eller brott mot internationella sanktioner på dessa grå områden stör det inte bara de enskilda projekten, utan även förtroendet för hela det institutionella och marknadsbaserade systemet.
Ekonomisk misskötsel
Ekonomisk misskötsel i PPP-strukturer eller offentlig-privata kontrakt påverkar både statens och marknadens parters kreditvärdighet. Till exempel, när en kommun i ett samarbetsavtal reserverar otillräckliga medel för underhåll av grön energi-infrastruktur, eller när de upprättar ofullständiga budgetar för sanering och ombyggnad av industriella områden. Parter som baserar sina beslut på dessa budgetar i början av projektet kommer senare att stå inför obehagliga överraskningar: efterföljande fakturor, extra kostnader eller krav på ytterligare garantier. Banker och institutionella investerare ålägger ytterligare riskpremier, vilket stoppar finansieringen av hållbart bostadsbyggande och omstruktureringsprojekt. Dessutom kan bristande redovisning leda till interna och externa revisioner, uppsägning av betalningar och kontraktsrelaterade tvister om felaktiga kostnader, vilket kan orsaka långvariga skador på rykte för de involverade kommunerna och privata konsortiepartners.
Bedrägeri
Bedrägeri i gränsområdet mellan offentlig och privat rätt visar sig ofta genom medveten förfalskning av forskningsdata eller kontraktsprestationer för att kringgå offentliga krav. Ett rådgivande företag kan manipulera jord- eller vattenkvalitetsdata både i civila förhandsavtal och offentliga miljöbedömningsdokument (EIA) för att snabbt få tillstånd genom processen och minska investeringskostnader. När sådana bedrägerier upptäcks – till exempel genom aktinsyn (WOO), klagomål till miljö- och transporttillsyn eller interna visselblåsare – fattas beslut om att annullera tillstånd, upphäva kontrakt och omvärdera civila förpliktelser. Den rättsliga osäkerheten blockerar vidare projektgenomförande och leder till skadeståndsanspråk från konkurrenter och grannar som söker kompensation genom civila processer och administrativa klagomål.
Mutor
Mutor i kontrakt och samarbetsprojekt underminerar integriteten i både administrativa beslut och privata kontrakt. Detta kan hända när företag döljer ”rådgivnings”- eller ”projektlednings”-kostnader som en täckmantel för mutor till tjänstemän eller kommittémedlemmar. I offentlig planering leder muttransaktioner till att ändringar i detaljplaner eller tillstånd ges snabbt eller generöst utan att följa de vanliga kriterierna för bedömning. I privat rätt uppstår en snedvriden konkurrens som tvingar konkurrenter att föra rättsprocesser på grund av brott mot upphandlingslagstiftning och orättvis konkurrens. När mutor upptäcks, leder det till brottsutredningar, annullering av kontrakt och upphävande av tillstånd, vilket kan resultera i års långa stillestånd och miljardkrav.
Pengatvätt
Pengatvätt i miljö- och planeringsprojekt sker ofta genom de komplexa penningflödena i offentlig-privata infrastruktur- och ombyggnadskontrakt. Kriminella nätverk investerar olagliga vinster i fastighets- eller energiprojekt genom dotterbolag, där sanerings- eller underhållskostnader konstgjort uppblåses. Eftersom kommuner eller projektbyråer inte alltid har ett noggrant öga på oegentligheter i fakturering eller oförklarliga prisökningar kan olaglig kapital blandas in i formellt legitima samarbeten. Varningssystem från FIU-NL eller FIOD leder till blockering av konton och uppsägning av kontraktsbetalningar. Detta får byggprojekt att stoppas, entreprenörer går i konkurs och offentliga medel blir blockerade, vilket avslutar återhämtnings- och investeringsprogram och underminerar den offentliga förtroendet för hållbar utveckling.
Korruption
Korruption i det grå området mellan offentlig och privat rätt uppstår när ömsesidiga intressekonflikter är strukturellt inbyggda i beslutsfattande och kontraktsmetoder. Exempel på detta kan vara kommunfullmäktige som tilldelar kontrakt i utbyte mot donationer eller sekundära intressen, eller utvecklare som får förtur till byggmarknader genom politiska kontakter. Detta leder till systematiskt favoriserande av vissa aktörer och stör den fria marknadens konkurrens som regler för offentlig upphandling syftar till att säkerställa. När detta avslöjas genom parlamentariska undersökningar eller tillsynsrapporter, leder det till ingripanden från minister eller provinsens kommissionärer, vilket resulterar i en revision av alla berörda upphandlingar, återställande av upphandlingsprocedurer och skapandet av nya integritetsprotokoll. Dessa ingripanden får projekten att stoppa i långa perioder och skadar både offentliga och privata aktörers rykte.
Brott mot internationella sanktioner
Efterlevnad av internationella sanktioner spelar en avgörande roll i offentlig-privata energi- och infrastrukturprojekt. Om ett konsortium under miljölagstiftningen till exempel använder utländska finansieringskällor eller leverantörer som finns på EU- eller FN-sanktionslistor, kan detta leda till omedelbar blockering av subventioner och tillstånd. Både de offentliga myndigheterna som beviljar tillstånd och de privata kontraktsparterna riskerar stora böter från Finansdepartementet och uteslutning från framtida europeiska medel. Sådana överträdelser bryter de pågående samarbetena och tvingar till omförhandling eller uppsägning av kontrakt, vilket riskerar Nederländernas status som en pålitlig partner för hållbar utveckling. Internationella partners kan välja att dra sig ur, vilket får viktiga projekt inom energiomställningen och infrastrukturen att stanna abrupt.
