I Nederländerna har staten ett särskilt ansvar för att skydda medborgare, företag och miljön från de negativa konsekvenserna av planerings- och miljöförvaltningsåtgärder. När offentliga myndigheter — inklusive kommuner, provinser, vattenråd, Rijkswaterstaat och deras ledning eller tillsyn — underlåter att uppfylla denna skyldighet, kan privata parter och samhällsgrupper åberopa statens ansvar för de skador som uppstår. Kunder inom energi-, fastighets- och infrastruktursektorerna förväntar sig en förutsägbar och laglig beslutandeprocess; varje anklagelse om ekonomiskt missbruk, bedrägeri, mutor, penningtvätt, korruption eller överträdelse av internationella sanktioner från staten undergräver detta förtroende. Nedan går vi igenom de sex viktigaste kategorierna av ekonomisk och finansiell brottslighet och hur de leder till statens ansvar, ersättningskrav och skador på rykte inom miljö- och planeringsområdet.
Ekonomisk misskötsel
Ekonomisk misskötsel från en offentlig myndighet kan uppstå när budgetarna för miljötillsyn, saneringsåtgärder eller infrastrukturåtgärder är felaktigt fastställda, budgeterade eller används. Exempel kan vara ett vattenråd som inte upprätthåller tillräckliga reserver för översvämningsskydd, eller en kommun som felaktigt beviljar bidrag till markundersökningar för oauktoriserade projektutvecklare. Slöseri med budgetar och oklara redovisningar kan leda till oväntade skatter eller återbetalningar från andra myndigheter, vilket medför extra kostnader för företag. Om sådana fel uppstår till följd av försummelse eller olagligt beslutsfattande kan den berörda företagen göra staten ansvarig för olagligt offentligt agerande (artikel 6:162 i den holländska civillagen) eller kontraktsbrott. I detta fall riskerar staten höga ersättningar, rättegångskostnader och dåligt rykte som en pålitlig partner.
Bedrägeri
Bedrägeri inom en tillsyns- eller tillståndsgivande myndighet undergräver allvarligt rättssäkerheten. Exempel kan vara förfalskade miljöundersökningar i offentligt finansierade rapporter, manipulation av kväveutsläppsmätningar eller avsiktlig underlåtenhet att beakta negativa bedömningar i en miljökonsekvensbeskrivning. När sådana metoder avslöjas — exempelvis genom en visselblåsartillsyn eller en offentlig begäran om insyn (WOB) — kan staten bli tvungen att ompröva alla berörda beslut och bevisa att de framöver uppfyller alla lagstadgade krav. Projekt kan fördröjas och utvecklare kan kräva ersättning för statens kostnader och förlorade vinster som ett resultat av det bedrägliga beslutsfattandet. Följderna är inte bara ekonomiska ersättningar, utan också allvarlig skada på de berörda myndigheternas rykte.
Mutor
Mutor av tjänstemän eller tillsynsmyndigheter i miljö- och planeringsbeslut leder till ogiltiga beslut, och staten kan bli kollektivt ansvarig för de skador som uppstår till följd av felaktig tillståndsgivning. Exempel kan vara en kommunal projektgrupp som, mot betalning, gör ändringar i detaljplaner eller ger lättnader i tillstånd för bostadsbyggande eller affärsområden. När brottsutredningar visar att mutor har förekommit, kommer alla de omtvistade besluten att ogiltigförklaras, och de berörda parterna kan kräva ersättning för fördröjningar, extra undersökningskostnader och förlorade affärsmöjligheter. De politiska och administrativa konsekvenserna är stora: involverade borgmästare eller kommunfullmäktigeledamöter kommer att tvingas avgå och förtroendet för kommunens integritetspolicy kommer att allvarligt undermineras.
Penningtvätt
Genomförandet av anti-penningtvättregler spelar också en roll i miljö- och planeringsprojekt när oklara penningtransaktioner dyker upp i marktransaktioner, saneringsorder eller bidrag. Om en kommun eller ett vattenråd inte identifierar eller rapporterar misstänkta transaktioner enligt penningtvättslagen (Wwft), kan tredje part, som investerar i projekten, göra krav på ersättning när staten agerar för sent eller beviljar tillstånd felaktigt. Ansvar kan baseras på brott mot tillsynsskyldigheten. Projekt kan stoppas om bidrag återkrävs eller bankkonton fryses, vilket innebär att de berörda företagen kan göra staten ansvarig för de förseningar och räntekostnader som uppstår samt för skador på företagets rykte gentemot investerare och marknadsaktörer.
Korruption
Korruption i beslutsfattande rörande miljö- och planeringsprojekt är ett tecken på ett systematiskt nätverk av ömsesidiga fördelar mellan tjänstemän och affärsvärlden. Det går bortom enstaka fall av mutor och berör själva kärnan i demokratisk ansvarighet. När politiska ledare eller tjänstemän har personlig nytta av planeringsbeslut — till exempel genom sekundära jobb i utvecklingsföretag eller genom att erbjuda billiga lån — kan intressenter och miljöorganisationer kräva att domstolarna tillämpar artikel 6:162 i den holländska civillagen (civillagen) för att säkerställa att de grundläggande principerna för god förvaltning respekteras (artikel 3:4 och 3:41 i förvaltningslagen, Awb). Detta kan leda till att tillstånd återkallas och betydande ersättningskrav mot staten samt stora administrativa åtgärder och eventuellt brottsutredning om ekonomisk brottslighet (FIOD).
Överträdelser av internationella sanktioner
Även inom miljöprojekt som har en internationell komponent kan den holländska staten bli ansvarig om den undergräver tillämpningen av gällande sanktioner. Exempel på detta kan vara tillståndsgivning för transnationella gasledningar eller avfallsdeponeringar i samarbete med sanktionerade enheter. Brott mot EU:s eller FN:s sanktioner kan leda till böter och återkallande av bidrag. Privata parter som lider ekonomiska förluster eller tvingas säga upp kontrakt kan göra krav på ersättning mot staten för olaglig handling eller kontraktsbrott. Ett sådant krav medför inte bara direkt ersättning utan skadar även Nederländerna som en trovärdig rättsstat på den internationella scenen.
